jag kan inte.

 

det finns så mycket att se fram emot. så jag gör det. ser framåt och fokuserar på annat, trots hjärnspöken och trafikkaos i huvudet. kan inte göra mer än sitt bästa. jag undrar när jag ska uppnå mitt bästa.


att sova med spöken.

 

hush, it's okay, dry your eyes. hush, it's okay, dry your eyes. hush, it's okay, dry your eyes.


är du kvar?

 

mina cigaretter är slut.
i förrgår sa taxichauffören med ledsna ögon att jag måste sluta röka för det skadar så mycket. han hade rökt i arton år och det tjöt när han andades. klappade sig på bröstet och sa att han hade sånna riktiga problem. jag blev tårögd över all misär som fått plats i den lilla bilen. förvånad över att det finns människor som honom fortfarande. som bara vill väl. för det ville han, väl. pratade om hur mycket han ångrade sig nu och han ville inte att jag skulle göra det. att det mentala begäret alltid är större än det kroppsliga.

 

han sa att han skulle sluta röka den kvällen. eller dagen efter. jag sa att han skulle komma ihåg vårat samtal, tänka på vad han hade sagt till den lilla tjejen som bara rökt i åtta år. och så avslutade jag med lycka till. sen rökte jag inte på så länge. och nu är jag arg över att jag inte kan ta en cigarett.

 

nu är jag ännu argare över att jag ens vill ta en.


vi kommer inte bli olyckliga.

 

it doesn't hurt me.
you want to feel how it feels?
you want to know that it doesn't hurt me?
you want to hear about the deal that i'm making?
you (be running up that hill)
you and me (be running up that hill)

if i only could,
i'd make a deal with god
and i'd get him to swap our places.
be running up that road,
be running up that hill,
be running up that building
with no problem


you don't want to hurt me,
but see how deep the bullet lies.
unaware i'm tearing you asunder.
there is thunder in our hearts, baby.

vi blir aldrig som dom.

 

jag är trött och jag är gråtig. samtidigt som jag mår bra. samtidigt som jag är uppriktigt glad så är jag uppriktigt och utmattande ledsen. som ett konstant krig som jag dessutom inte förstår. men just nu så ligger mina tankar åt ett annat håll - pappa. och det är något jag förstår. det är exakt såhär;

 

det handlar inte om att sakna någon eller att inte kunna ringa till någon som man kunde förr. det handlar om att mitt hjärta talar med hans när jag sover och när jag vaknar så minns jag men kan inte känna det. det handlar om en rastlöshet som aldrig lägger sig när man försöker sova. har ingenting att göra med sällskap eller skratt. det handlar om ögon som inte ser en längre.

 

 

din jacka hänger fortfarande ovanpå min det
tar tid.  det tar tid.


undrar vart man ska ta vägen.


idag är dagen när sommaren står och väger
undrar vart den ska ta vägen
undrar om den redan ska ge upp för höst.

samma tankar rör sig även här,
jag undrar vad det är värt,
att kämpa och stå emot.

varför nöjer inte också du dig?
varför söker inte du dig
till nånting med säker vinst?

minst ettusen gånger, i ettusen sånger
har jag lyssnat efter ett svar.
minst ettusen gånger, i ettusen sånger
undrade jag vart du var.

men allting händer en sista gång
livet är sånt,
man undrar när det ska bli
och så blev det nyss.

rörelsen och farten
jag fick smak för den
där har du orsaken
till allt som hänt.

vidare vidare, utan vidare
nyhetens behag den älskar jag.
jag vet, jag är svag.

vidare vidare, utan vidare
nyhetens behag där fastnade jag.

idag är dagen då sommaren står och väger
undrar vart den ska ta vägen
om den redan ska ge upp för höst.

samma tankar rör sig även här.
jag önskar att jag var
nån annan än den jag är.

tjugotvå.femtioett

jag har sand i skorna och ett hål i hjärtat. allt blir svårare då. är inte svårare än så.

vi lever i en sjuk värld.

jag blir kräksjuk så fort jag tänker på det. hur är det ens möjligt? alla saknar dig i alla fall, det är något jag vet. och även om vi bara sågs några få gånger så gjorde du ett avtryck så fort. så lätt att känna igen mig i dig. så lätt att tycka om någon som sträcker ut handen sådär. och sen bara borta. som om dom hade rätt att ta vilket liv som helst..

kommer ihåg senast. satt ute, rökte, pratade. "du verkar vara en bra tjej ändå, fast jag är såhär jobbig och retas. jag är sån." du verkade också vara en bra kille ändå, fast du var sådär jobbig och retades. och så log du.

pelle, jag hoppas att du vilar nu. och alla ni som är kvar; ni finns i mina tankar. hela tiden.

arbetssökande.

 

jag trodde att jag skulle slippa baksmällan den här gången men uppenbarligen inte. den kommer nu istället, en dag för sent. mest är jag förvånad. trodde inte att jag skulle reagera såhär. all energi har gått ur mig trots alla saker som är kvar att göra. långt ifrån över än. jag kan inte sluta tänka på alla måsten. kanske behöver jag en paus, kanske inte, jag vet inte.

antar att allt känns värre på grund av nattens sömnbrist också. kanske inte så konstigt. nä, det är nog inte så konstigt.

spring inte runt.


imorgon gäller det. då lämnar jag det här för något nytt. och igår kom jag på att jag har flyttat runt sen sjuttonde december. det gjorde mig mer utmattad bara att tänka på det. men imorgon är det över. can't wait. det är en omöjlighet att försöka förklara hur mycket jag lärt mig handskas med under den här perioden. sån kort tid egentligen. men det känns precis tvärtom.

nu måste jag se till att allt är ordnat. vi ses imorgon.

mitt liv är en dålig repad singel.

jag ska hoppsparka gud i ansiktet, flera gånger om.

men aldrig i takt.


woke up, wished that i was dead
with an aching in my head,
i lay motionless in bed.

spenderat den här dagen precis lika meningslöst som helgen som passerat. känns inte ett dugg bättre. har haft den här tunga stenen i bröstet i flera dagar nu, men ingenting hjälper. mest försöker jag intala mig själv att allting är okej. som om det skulle kännas bättre då. som om.

just nu är det allt annat än en lättnad. planerna som var spikade igår är idag en enda röra. igen. det är som att tryggheten faller mig ur händerna. men jag har inte gett upp än, det tänker jag inte göra än på ett tag. har bara så många önskningar som trängs bredvid stenen, vilket stör mig.

tillfällig obalans.




god that was strange to see you again
introduced by a friend of a friend
smiled and said "yes i think we've met before"
in that instant it started to pour

this scar is a fleck on my porcelain skin
you tried to reach deep but you couldn't get in
and now you're outside me you see all the beauty
repent all your sin

it's nothing but time and a face that you'll lose
i chose to feel it and you couldn't choose
i'll write you a postcard, i'll send you the news
from the house down the road, from real love


mitt i ringen.


det finns så många val som måste göras. beslut som måste fattas. och jag försöker. just nu ligger mest en tung väntan i hjärtat, resten får vänta. det kanske är en dålig taktik men den är min. jag försöker fortfarande organisera alla tankar, alla måsten och lägga allt i rätta fack. prioritera mera. går bara hemskt trögt nu.

jag saknar vilan.