INGENTING DUGER

puss.

om ungefär femtiotvå minuter från och med nu, så börjar en ny dag som vi svenskar har döpt till fars dag. och jag hatar det. jag hatar den dagen och jag hatar allt som har med hela reklamhysterin runt omkring den att göra. bara för att den får mig att känna mig mer ensam än någonsin och det är svårt att stå ut ibland. årets favoritdag förvandlades så snabbt till något jag vill spotta på. och det vill jag även göra på alla dom som sitter och pratar i telefon på tunnelbanan och berättar hur mycket dom har köpt till alla pappor dom känner och hur glada alla kommer att vara och blablabla.

att sakna blir ibland ett så stort verb. liksom tränger sig på. breder ut sig över allting. jag vill att någon ska förundras. som jag gör. att sakna blir ibland ett så stort verb.

jag vill att någon ska förstå hur mycket det värker. ända in i skelettet. hur man kvävs om nätterna. och ännu mer när han inte väcker en. som han alltid gjort. men aldrig gör igen. om jag hade en chans att få förklara så hade jag gjort det. bara så tungt att det inte händer. och aldrig kommer att hända.

om ungefär fyrtiofem minuter från och med nu, så börjar en ny dag och jag hatar det.