I WAS THINKING I HAVE GONE TOO FAR WHEN IT COMES TO YOU

image59

tionde november dyker vi upp i göteborg. jag har faktiskt aldrig varit i den, om man ska tro på vad folk säger, vackra staden. så det blir grymt. så alla ni som bor i närheten och är över femton år är välkomna till en helgalen kväll tillsammans med mig och killarna i vargpakten (och yeah someday), ninjaspark och calis. celebert besök alltså!

tills vidare:
på onsdag (tredje oktober) blir det röj på fight club i gamla stan. på scen 21:30 med vargpakten.

letar man efter något softare, lugnare och lite mer skört? då finns jag på café string den sjuttonde oktober. trettio kronor inträde. där hittar ni mig och daniel löfgren, med oss har vi joi också som hjälper till. jag har en känsla av att den spelningen kommer bli något speciellt. kom dit så får ni se! ingen åldersgräns.

vi ses hörni! hör av er om ni undrar över något.
[email protected] eller
min myspace

YOUR NAME IS ON EVERYTHING I DO

106872-58

I say living is easier when you're around
and I say I need your help to get off the ground
cause your problems are just like mine, they're hard to define

        jag hatar att man inte kan beskriva allt i ord och alltför långa meningar. inte ens om man sitter vaken och försöker. länge. för nu skulle jag verkligen vilja förklara hur tomt det känns när hon går ut genom dörren precis efter årets sista takstirrande befinnandes i mitt rum. det finns ingen annan vän som är lika mycket för mig som hon.

det känns som att jag varit för inne i en drömvärld om att allt kommer att bli perfekt när jag flyttat. det kommer ju inte bli så och jag vet det så väl. speciellt nu. det är som att något har imploderat i samband med insikten att hon inte följer med. jag hatar avstånd. varför finns avstånd? hur lite jag än tycker om norrland och hur ovärt jag än känner att umeå är, så kommer jag inte ifrån att vi faktiskt behöver varann.

jag vill fortfarande kunna ringa och be henne komma över. gå på stan och beklaga sig över att man aldrig lär sig. sitta alldeles för länge på schmäck och dricka alldeles för många kaffe. göra sig iordning inför shape up eller kontra. dansa sönder samma låtar som så många helger förr. ligga i någon av våras sängar och stirra sönder taket. igen. gå långa promenader. försöka reda ut samma saker. skratta. skratta åt att vi är så lika. skratta åt att vi alltid är med om liknande saker precis samtidigt. ibland gråta. åt att vi aldrig lär oss. eller att den andra inte lär sig. att man vet så väl. att man känner den andra bättre än sig själv. att man älskar den andra mer än sig själv. att jag älskar henne mer än mig själv.

hon är min bästa vän. halva mig. en syster på samma gång.
hur ska vi ta hand om varann på sånt här långt avstånd? jag är nog bara kvällsnostalgisk och har resfeber. jag är nog galen. men jag vill inte lämna henne här.

jag har telefonen som vanligt. vi får överleva som vi gjorde sist. när vi klarade oss ur saker ändå. när vi skrek i luren i stället för i ansiktet. hah. och så ses vi ju snart ändå. det vet jag ju. även om det känns kaosartat nu. så kommer det ju bli bra. det vet jag ju. jag kan bara inte hjälpa att jag började sakna henne direkt hon gick. och jag kan inte hjälpa att jag är så här larvig heller.


SOMETHING'S GOT TO BREAK YOU DOWN

106872-57

     nu är det bara en och en halv dag kvar.

sen är jag nere i stockholm i tre månader framöver. måste hem och göra massa saker under tiden, kommer bli dyrt minsann, men det är värt det också. ska sysselsätta mig under dagarna och på helgerna både vila och ha spelningar med alla där nere. kommer bli så fint. kommer säkert sluta med att jag sitter på götgatan och sjunger håkancovers så att jag får råd att äta mat. men det ser jag fram emot!

även om jag är helt otroligt glad över att jag äntligen åker så tar det samtidigt emot när jag kommer ihåg vad jag lämnar. inte bara mina närmsta vänner, utan även hela min familj. känns så konstigt. mina bröder och mamma och barnen. ibland får jag för mig att dom kommer ha det svårt att klara sig utan mig. även om det är dumheter att tänka så, klart dom klarar sig. men jag kommer att sakna alla så vansinnigt mycket.

när jag flyttat ska jag bara omringa mig själv med människor som jag tycker om och bryr mig om. människor som tycker om mig och bryr sig om mig. inget kan få mig att må bättre än så, ibland tror jag att det är det enda som behövs. kanske har jag rätt. varför är människor så långt borta? jag vill ta med mig alla på samma gång. mest för att slippa sakna.

ja. allihopa. det finns inte mycket kvar att säga. nu är kapitlet avslutat för den här gången.
så.. hejdå.

COME ON IN, I HAVE TO TELL YOU WHAT A STATE I'M IN

106872-56
idag har jag:
1. kuggat teoriprovet med 1 poäng
2. fått total mental breakdown vid köksbordet
3. ätit på kinarestaurant
4. fikat med elliz vilket var välbehövligt som vanligt
5. köpt en randig tändare
6. spelat in sång i min trasiga headset-mic
7. nästan svimmat mitt i en folksamling
8. diskuterat med mamma alldeles för länge

dagens låtar:
1. death cab for cutie - transatlanticism
2. play radio play - elephants as big as whales (demo)
3. tiger lou - is this the life

RICKY LAKE VAR HAR DU TAGIT VÄGEN?!