YOUR NAME IS ON EVERYTHING I DO
and I say I need your help to get off the ground
cause your problems are just like mine, they're hard to define
jag hatar att man inte kan beskriva allt i ord och alltför långa meningar. inte ens om man sitter vaken och försöker. länge. för nu skulle jag verkligen vilja förklara hur tomt det känns när hon går ut genom dörren precis efter årets sista takstirrande befinnandes i mitt rum. det finns ingen annan vän som är lika mycket för mig som hon.
det känns som att jag varit för inne i en drömvärld om att allt kommer att bli perfekt när jag flyttat. det kommer ju inte bli så och jag vet det så väl. speciellt nu. det är som att något har imploderat i samband med insikten att hon inte följer med. jag hatar avstånd. varför finns avstånd? hur lite jag än tycker om norrland och hur ovärt jag än känner att umeå är, så kommer jag inte ifrån att vi faktiskt behöver varann.
jag vill fortfarande kunna ringa och be henne komma över. gå på stan och beklaga sig över att man aldrig lär sig. sitta alldeles för länge på schmäck och dricka alldeles för många kaffe. göra sig iordning inför shape up eller kontra. dansa sönder samma låtar som så många helger förr. ligga i någon av våras sängar och stirra sönder taket. igen. gå långa promenader. försöka reda ut samma saker. skratta. skratta åt att vi är så lika. skratta åt att vi alltid är med om liknande saker precis samtidigt. ibland gråta. åt att vi aldrig lär oss. eller att den andra inte lär sig. att man vet så väl. att man känner den andra bättre än sig själv. att man älskar den andra mer än sig själv. att jag älskar henne mer än mig själv.
hon är min bästa vän. halva mig. en syster på samma gång.
hur ska vi ta hand om varann på sånt här långt avstånd? jag är nog bara kvällsnostalgisk och har resfeber. jag är nog galen. men jag vill inte lämna henne här.
jag har telefonen som vanligt. vi får överleva som vi gjorde sist. när vi klarade oss ur saker ändå. när vi skrek i luren i stället för i ansiktet. hah. och så ses vi ju snart ändå. det vet jag ju. även om det känns kaosartat nu. så kommer det ju bli bra. det vet jag ju. jag kan bara inte hjälpa att jag började sakna henne direkt hon gick. och jag kan inte hjälpa att jag är så här larvig heller.
men böööööööh, sluta vara så söt, som om det inte är jobbigt ändå att du ska flytta från mig.
fast det är ju iofs det jag gillar med dig. att du är så söt. det är därför det känns så jävla pissigt nu. vi klarar det ju, ändå. som sagt, det blir till att skrika i luren istället för i ansiktet på varann. det funkade ju faktiskt väldigt bra sist. jag tror sthlm blir bra för dig, annars kan du alltid komma tillbaka och annars kommer jag snart till dig. it will be fab.
remember that i will always love you lotta <3