vi robotar äter inte, vi väntar bara.



i want you to notice
i want you to care

i want you to notice
i want you to care


jag har haft en fantastisk vecka, en fantastisk dag, hängt med fantastiska människor på en fantastisk spelning men jag mår inte fantastiskt bra. samma gamla stenar som ligger på mitt bröst. fortfarande. och det tar så emot att försöka ta hand om varenda en. var för sig. utan vare sig verktyg eller några vidare muskler. bara bära. och det är så tungt.

dom ringde idag. sa att jag skulle komma till mottagningen nästa vecka. jag svarade med ett nyvaket jaha och förstod inte alls vad han försökte förklara. ville inte höra. vill inte ha med det där att göra. men det har jag, bara för att jag är jag.

när blev det så svårt att bara finnas?

jag måste hitta ett sätt att sluta skriva sånt här. att över huvud taget sluta känna att jag vill skriva det känns som det största steget. det kanske det är. jag har ingen aning. det enda jag vill är att ha någonstans att vända mig, där jag kan stå för allt jag säger eller är. bara så tråkigt att det inte kommer att hända.