när du släpper min hand igen.



det ösregnar. värdelöst väder. men jag är vaken, sminkad och på väg ut genom dörren ändå. ska möta björn och säga hej till julia på hennes jobb. jag har börjat ett helt nytt liv. det är så tydligt. nya människor och nya platser att besöka. nytt hem och ny känsla.

hur kan man vara så säker och så trygg när man på samma gång är obeskrivligt vilse? jag är trött på mina konstanta skepnader. men vad kan man göra.. absolut ingenting. jag vet ju det. så man får leva med sig själv.

jag behöver mer musik. mer att göra. det här går inte. alla tankar går i cirklar. och så saknar jag pappa. som fan..