I didn't think you could pull us down like that

image27

det finns så många olika sätt att säga det på. men inget sätt som får er att förstå.


you come to me
ask me what to say to her
i don't know what to answer
you cause i've got things to say
to you myself but i don't know
if i can do that tonight
right now


you come to me
whenever there is a problem
with her and i wish that i could help you
more but i don't know what to say
cause i might hurt you i won't treat you
nearly as good as she does but i know
i she won't love you nearly as much as i do
no i love you more


det blev dagens text till låten jag gjort. det kanske duger, jag har ändå städat idag också. låtskrivande och städning. kan det bli mycket bättre på en ensam lördagkväll när det enda som pratar med en är ens egen röst i huvudet som påminner om hur otroligt ensam man är ikväll. jag hatar helger. på riktigt. inte lite heller.

förresten. sa jag att jag hatar helger?

dagens låtar:
bobby baby - bye bye snow
luke pickett - empty corridors
tiger lou - hey lover
weeping willows - stairs

dagens tips:
(ROMAN) RONNIE SANDAHL - VI SOM ALDRIG SA HORA

"hannes har precis återvänt till falköping från stockholm med svansen mellan benen. till en stad som han avskyr, till wilma, före detta flickvännen som förstört hans liv, till kompisar han umgås med av gammal vana, till ett liv utan framtidsutsikter.
frippe som kom till stan för att gå volleybollgymnasiet - och komma bort från sitt helvete i borlänge. som träffar wilma bakom ryggen på hannes, men en dag inser att det börjar bli nåt mer än sex. och det skrämmer honom.
kristian bara äter och äter, han är arbetslös och han kan inte komma ihåg när han var lycklig senast. kristian vet vad frippe och wilma gör, men har inte bestämt om han ska berätta för hannes.
och stig, som bara håller käften.
vi som aldrig sa hora är en hård och romantisk skildring av att vara ung i en småstad. om att gå runt med all sin leda, om att drömma sig bort från sin håla."

behöver man förklara mer? läs!

It's sometimes just like sleeping

vår och dynamit

image26

och jag har tagit ledigt
från mitt deltidsjobb
bara för att höra dig säga
allt
du vill säga
och för att kanske krama om
dig ifall det skulle behövas

så du skulle bara
våga
backa ur nu när jag
sprungit ända hit bara för
att bussarna inte
går hit längre
precis som du inte går
till mig


om du säger något som
att du inte behöver mig längre
eller inte känner mig längre
som förr
så går jag sönder det vet du
väl? visst gör du det?

HERREGUD SÄG ATT DU SER PÅ MIG
ATT JAG SPRÄNGS NÄR DU GRÅTER
FÖR ATT JAG INTE SAGT FÖRLÅT
I TID
DEN HÄR GÅNGEN HELLER
och när du går
så sprängs jag lite mer

ja,
det är splitter överallt
vårsplitter och fåglar
som sjunger i huvudet på folk
men snö på marken
där vi står

Every morning I walk towards the edge

fyrverkerier
spräng mig.


I go through all this before you wake up so I can feel happier.
I'm back at my cliff, still throwing things off. I listen to the sounds they make on their way down.
I follow with my eyes 'til they crash, imagine what my body would sound like - slamming against those rocks.
And when it lands, will my eyes be closed or open?
I go through all this before you wake up so I can feel happier, to be safe up here with you.

Please keep quiet

hus

jag kan inte. jag kan inte förklara det här. man borde kunna. det är mig själv det handlar om. allting. allt har blivit fel och jag kan inte hitta början på det. tro det eller ej men jag försöker faktiskt göra mitt bästa och ibland lyckas jag faktiskt med det men inget mer än så. så jag fortsätter springa i det här ekorrhjulet gud satte mig i. jag hoppas att han är nöjd. det är inte jag.

gud. kom och gör något vackert av allting som går sönder här.

hur mycket jag än tänker på det här så hittar jag fortfarande ingen mening med det. alla sår. som aldrig läker. svårigheter och motgångar gör en människa starkare, men det måste finnas mer. vad ska jag vara stark inför om det ändå aldrig blir skillnad? någon gång kommer något nytt. men hur ska jag lära mig nya saker om dom aldrig kommer? jag har väntat i åtta år eller mer. jag tror jag slipar mina vapen när ingen annan ser.

det är slut på saker att säga. jag har redan förbrukat alla ord. förbrukat alla tårar. möjligtvis känslor också. jag borde gjort det men ändå så trängs jag ensam i ett rum. jag behöver dina vingar runt min kropp. den här syrebristen gör mig så trött. ibland skakar jag. jag vet inte varför, jag säger ju det, jag vet inte varför jag vet ingenting. allting flyter på i någon annans takt och jag får aldrig följa med. kanske är jag helt enkelt inte värd mer än så, nej man kan lämna mig bakom närsomhelst. jag antar det.

gud borde sett mig. om inte mig så borde han åtminstone sett alla er som gråtit på grund av mig. jag vet inte vad man ska berätta. det bara fräter på mig och får mig att sova dåligt på nätterna. det handlar om migrän i hjärtat och brutna ben. bättre än såhär kan jag inte, är jag inte.

It was all over cause she said it was and he couldn't go back to sleep

frost


två dagar. av tomhet och ensamhet. allt är tråkigt när yrseln inte finns där och det är inte lika fint att gå ut längre. jag tror att det skrapar när jag drar efter nästa andetag och marken gungar inte längre. två dagar. av oro och månljus. godmorgon jag har inte somnat än trots att du brukar kliva upp nu och det är något bakom min rygg.

och så tårar.

om man inte står ut två dagar. hur ska man då stå ut all denna tid som ligger framöver? jag vet inte om ni förstår men jag klarar inte av att leva ett sånt här liv så mycket längre till. gå över. inom två dagar. av tomhet och ensamhet. för det finns inget som river som saknad.

också tårar.

ingen förståelse. bara överkonsumtion av saker som kommer att ligga i ett hörn inom två veckor när vi insett att det inte gav något. jag kan aldrig dämpa det här tillräckligt mycket. och jag har insett det. bara efter två dagar. det gör så ont. att jag vet. att jag inte kan fortsätta. med eller utan. att jag sitter fast. hjulet slutar aldrig snurra när jag är där i. två dagar. och allt jag tappat har jag fått igen. nu vill jag inget annat än att hoppa från avsatsen så fort som möjligt.

och tårar.

It has been this way for too long

sign
det är först nu jag verkligen tröttnat på det enformiga mönster mitt liv går i.
dag ut och dag in. först nu jag har förstått att saker jag aldrig kunnat ändra på tidigare borde gå att ändra på, borde gå. måste gå. för min egen skull och alla andras. och av någon anledning stör det mig att jag slösat bort så mycket tid. på att inte förstå. arton år. kanske mer. kanske arton år och nio månader jag vet inte men jag vet att jag borde göra mer än jag gör. och för att göra mer måste jag orka. och då måste jag ta tag i mig själv. jag måste orka ta tag i mig själv men jag kan inte hitta en punkt att stå på, att börja på.

så hjälp mig. snälla hjälp mig fort.

idag ska jag vara barnvakt och jag borde gå nu. jag kan bara inte förmå mig. det finns så mycket som jag måste göra men allting känns fel. ärlighet varar längst och ärligare än såhär blir det inte; jag vet att jag måste men jag kan inte förmå mig att ta ett steg framåt.

inatt drömde jag en konstig dröm om att bli inlåst i kistor, hitta nya människor och rädda alla jag kom åt. det handlade om att göra allt jag kunde för någon anledning jag inte visste, för nåt större jag inte kände till. ändå gör man det, ändå lever man vidare. kanske bara för att man måste. att rutinerna kräver det.

diskmaskinerna kommer aldrig att börja gå av sig självt.
det är sånna gånger människor som jag kommer in i bilden.

np: tiger lou - you can't say no to me