INGENTING DUGER

jag har hittat den riktiga charlee. än en gång. och det känns bra. efter många och långa samtal här uppe i skogarna så kommer jag ihåg sidor hos mig själv som varken jag eller någon av er andra sett på ett tag och jag hoppas att det stannar kvar. för jag vill inte vara hon som känner alla andra bättre än sig själv, igen.

imorgon är det julafton och som leonida sa "det känns dumt att säga god jul för det känns inte som jul". hon har ju rätt. men hur som helst så kommer mina bröder hem imorgon med kidsen och jag och mamma ska kliva upp tidigt för att hinna med allting som ska fixas innan dom kommer. som ett uppdrag. blir spännande det med. har inte sett min egna familj sen jag och peter var här uppe över trästockvändan.

om bara några timmar bär det av norrut. hem till mamma och hem till julstressen som jag hittills lyckats hålla mig ifrån. men det blir fint. har fullt upp med packandet och sigur ros sjunger för mig under tiden. det är förövrigt dagens låttips, sigur ros - saeglopur.

hejdå stockholm. om fem timmar startar en tretton timmar lång hemresa med per hagmans text som mitt enda sällskap. bara för att edvin envisas med att åka buss (som förövrigt suger). disken lämnar jag nog till sofia, eftersom hon åker på tisdag och behöver något slags sällskap innan hon åker! varsågod från mig.

nu blir det planeringslista, för annars kommer jag sitta här i tre timmar:

1. duscha
2. sätta i en toning i håret som är sju meter långt
3. packa klart
4. äta nånting
5. spela lite piano
6. röra mig mot stan
7. köpa något att knapra på under resan och fylla på telefonen
8. säga hejdå
9. åka

önska mig lycka till.
och ha en fin jul, som jag ska ha.

det är en sån period. och ännu en dag inomhus. fastklistrad precis som att jag var tvingad att sitta här. det är jag ju inte. verkligen inte. och helt ärligt så vill jag inte heller. men ändå fastnar jag. som dagen innan och dagen innan det. och inatt hade jag sån ångest krypande i kroppen i timtal. till slut fick jag nog och när det väl gick över, efter många om och men någon gång runt tretiden tror jag, somnade jag så snabbt att jag inte kommer ihåg att jag ens lagt mig ner. det är en sån utmattning i mig som inte lägger sig hur mycket jag än kämpar.

*texten som fanns här är redigerad

men hur mycket jag än klagar så hittar jag något ljus ibland. och jag är så överdrivet glad för det ljuset.

"Diagnos
De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:
1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.


Symptom
En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa patienter skada sig själva (till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Patienten har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själv som helt igenom värdelös eller direkt ond. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när patienten känner sig isolerad, fysiskt ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta resulterar i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna patienten. Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad patienten upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med patientens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om patienten känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat själdestruktivt beteende inträda. Tomhetskänslan kan också driva den enskilde till att skapa dramatik i sitt liv, utöva känslomässig utpressning och skuldbeläggning gentemot sina närstående och pröva deras engagemang i relationerna. Genom att planera och utföra utåtagerande handlingar "prövas" den egna personen och styrkan i partners känslor samtidigt som något händer i patientens liv. Att personen med borderline inte själv tar ansvar över sina handlingar är väldigt vanligt, i deras värld är det ju alltid alla andras fel att personen beter sig som den gör! En patient med borderline-störning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. Borderline-störning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD, ångestsjukdomar, fobier, missbruk, ätstörningar och andra personlighetsstörningar.


De olika behandlingsformerna måste individanpassas för att patienten ska kunna leva ett värdigt liv med sitt tillstånd. Och målsättningen är att öka patienternas välbefinnande, minska riskfyllt leverne och självmordsfrekvensen, lära patienten att hantera sin ångest så att den blir mindre plågsam samt förbättra förmågan till social integration i nära relationer. Då många av patienterna är höggradigt stresskänsliga är det svårt att uppnå dessa mål och samtidigt orka med ett heltidsarbete. Kravnivån för dessa patienter måste därför anpassas till den enskildes känslighetsnivå för att inte utlösa psykotiska tillstånd, som är bland det mer riskfyllda av de symtom som kan utlösas av stress."


nu dog jag.

hela den här tablettgrejen är ett stort skämt. även om jag tar mer än två per gång. tråkigt att märka att det inte gör någon skillnad även om det skulle behövas. speciellt nu. när sömnen vägrar, när jag inte kliver upp förrän jag har missat telefontiden jag så länge försökt pricka av. jag somnar aldrig. och under dom nätter som är undantag drömmer jag alla hemska drömmar på en och samma natt.

jag skulle ju börja träna också. men det går alldeles för segt. istället tvättar jag och försöker just nu övertala mig själv att ta mig till duschen. ska träffa patric i eftermiddag, efter att jag har avklarat några ärenden på söder. allt är bra. men jag kan inte förmå mig att ta till mig alla måsten eller borden.

det värsta är att jag inte ens har den där drivkraften att försöka ändra på situationen heller. det finns inget i mig som vill göra annat än att gå upp i rök när det känns såhär.

ibland glömmer man bort hur lätt det är att bara lyssna. idag kom jag ihåg det. och tack. tack för att du fick mig att förstå.

det här är ingen bra dag. och även om jag senaste veckorna har haft alla förutsättningar för att få saker att fungera och må bra, så händer ingenting. inget nytt når min dörr och jag är så trött på att förvänta mig lite payoff för hur mycket jag utvecklats och lärt mig. jag tror att jag rör på mig men upptäcker gång på gång att jag fortfarande skriver samma slags sånger och lungorna känns som betong.

jag är själv den katastrofen jag hela tiden väntar på och det är så jävligt att sitta på bussen på väg hem och inse att man förmodligen har tusen fler störningar än man är medveten om, hur sjuk man egentligen är, och ännu värre är det när man räknat ut hur mycket man i så fall har att brottas med trots sin egen svaghet. det är en omöjlighet. ni vet.