det skulle bara ta två sekunder men tog mig år.
och här kommer lite updates om vad som händer i mitt liv, eftersom det var tjugo år sedan jag skrev något här.
jag har börjat på tully´s tre dagar i veckan. sliter och har mig i slutet av veckan. på lördag spelar jag årets sista spelning eftersom jag egentligen har sagt upp all musik under resten av året. framöver blir det nya låtar. jag har tagit tag i resandet till göteborg och bokat biljetter också. jag åker den fjortonde och återvänder den artonde. så vill ni säga hej i göteborg så ring. sofia fick jobb. vi ska ta tag i tränandet igen och det mesta flyter på som vanligt. börjar bli dags att boka norrlandsresan för julen också. ska bli löshår någon gång snart om nu det skulle vara intressant för någon att veta. imorgonkväll är det tvättdags och jag ska sluta röka. ibland lagar vi mat tillsammans och försöker bli duktigare när det gäller sånt. edvin fortsätter med sitt filosofipluggande och försover sig ibland.
förövrigt så saknar jag folk. speciellt en. men jag ska vara tyst. nu är jag tyst.
visst. en sak till. jag vet inte alls var jag är påväg längre.
jag har börjat på tully´s tre dagar i veckan. sliter och har mig i slutet av veckan. på lördag spelar jag årets sista spelning eftersom jag egentligen har sagt upp all musik under resten av året. framöver blir det nya låtar. jag har tagit tag i resandet till göteborg och bokat biljetter också. jag åker den fjortonde och återvänder den artonde. så vill ni säga hej i göteborg så ring. sofia fick jobb. vi ska ta tag i tränandet igen och det mesta flyter på som vanligt. börjar bli dags att boka norrlandsresan för julen också. ska bli löshår någon gång snart om nu det skulle vara intressant för någon att veta. imorgonkväll är det tvättdags och jag ska sluta röka. ibland lagar vi mat tillsammans och försöker bli duktigare när det gäller sånt. edvin fortsätter med sitt filosofipluggande och försover sig ibland.
förövrigt så saknar jag folk. speciellt en. men jag ska vara tyst. nu är jag tyst.
visst. en sak till. jag vet inte alls var jag är påväg längre.
vad var det som kändes så magiskt?
jag har varit vilsen, lisa
allt har gått helt åt skogen
med mina stora drömmar
dom flög som satelliter
jag har varit vilsen, lisa
men jag har tänkt på dig då
i fönstret lyser solen
och du är nästan vaken
jag är faktiskt helt förstörd nu, lisa
för precis allt har gått helt åt skogen
så kapitulerar man.
OKEJDÅ. JAG KLARAR INTE AV DET.
jag ville verkligen inte skriva om det här. ville inte berätta det. vill fortfarande inte..
men så såg jag honom i fredags. fredagkväll så sent. och så sitter det fortfarande så hårt att jag skakar när jag bara tänker på det. han var där på samma ställe som mig, precis som jag alltid oroat mig för och blivit utskälld för. men han satt några meter ifrån mig och fick panik när han såg mig. försökte ta sig ur tåget som dörrarna redan stängts på. och jag fick samma panik när jag såg honom, men inte av samma anledningar. han ville till mig och jag ville dö.
så mycket som han en gång betydde kommer jag aldrig betyda för honom och jag älskar honom inte. kommer aldrig att göra. men den eviga frågan är om jag någonsin kommer att hata honom. för jag säger ju att jag gör det. men kan aldrig lova. önskar att jag kunde, för då skulle det här inte hänt. jag skulle inte reagerat så starkt som jag gjorde. ni pratar om fobier och att det är samma sak som att vara vansinnigt rädd för något annat. som spindlar. men han är ingen spindel och han är inget annat. inget annat utom ett monster, kanske ett spöke. men vad gör det för skillnad. för vilka delar det än är som är kvar i mig så berör dom mig på samma sätt.
JAG ÖNSKAR SÅ DJUPT OCH INNERLIGT ATT JAG FICK ETT BÄTTRE OCH BREDARE ORDFÖRRÅD SOM GAV MIG MÖJLIGHETEN ATT PÅ ETT RÄTTVIST SÄTT BESKRIVA VILKA FRUKTANSVÄRDA KÄNSLOR OCH MINNEN SOM BRÖT SIG IN NÄR JAG SÅG DIG. OCH HUR KALLSVETTIG OCH ILLAMÅENDE JAG BLEV. PÅ RIKTIGT. JAG GRÄT INTE EN TÅR, HAR FORTFARANDE INTE GJORT. JAG VILL BARA ATT DU SKA KÄNNA VAD JAG KÄNDE.
jag kallsvettades så mycket att jag var tvungen att ta av mig jackan och halsduken när du hade åkt. för att inte dö. och då kände jag mig bara ännu värre för att det var precis det du hade gjort. med mig. du hade tagit av mig jackan och halsduken och fått mig att känna mig så billig. jag kände mig billig i fredags. så starkt att jag kräktes. för att du hade kontrollen igen. ett år senare. men fortfarande kontroll. och jag vill hata dig för det.
jag ville verkligen inte skriva om det här. ville inte berätta det. vill fortfarande inte..
men så såg jag honom i fredags. fredagkväll så sent. och så sitter det fortfarande så hårt att jag skakar när jag bara tänker på det. han var där på samma ställe som mig, precis som jag alltid oroat mig för och blivit utskälld för. men han satt några meter ifrån mig och fick panik när han såg mig. försökte ta sig ur tåget som dörrarna redan stängts på. och jag fick samma panik när jag såg honom, men inte av samma anledningar. han ville till mig och jag ville dö.
så mycket som han en gång betydde kommer jag aldrig betyda för honom och jag älskar honom inte. kommer aldrig att göra. men den eviga frågan är om jag någonsin kommer att hata honom. för jag säger ju att jag gör det. men kan aldrig lova. önskar att jag kunde, för då skulle det här inte hänt. jag skulle inte reagerat så starkt som jag gjorde. ni pratar om fobier och att det är samma sak som att vara vansinnigt rädd för något annat. som spindlar. men han är ingen spindel och han är inget annat. inget annat utom ett monster, kanske ett spöke. men vad gör det för skillnad. för vilka delar det än är som är kvar i mig så berör dom mig på samma sätt.
JAG ÖNSKAR SÅ DJUPT OCH INNERLIGT ATT JAG FICK ETT BÄTTRE OCH BREDARE ORDFÖRRÅD SOM GAV MIG MÖJLIGHETEN ATT PÅ ETT RÄTTVIST SÄTT BESKRIVA VILKA FRUKTANSVÄRDA KÄNSLOR OCH MINNEN SOM BRÖT SIG IN NÄR JAG SÅG DIG. OCH HUR KALLSVETTIG OCH ILLAMÅENDE JAG BLEV. PÅ RIKTIGT. JAG GRÄT INTE EN TÅR, HAR FORTFARANDE INTE GJORT. JAG VILL BARA ATT DU SKA KÄNNA VAD JAG KÄNDE.
jag kallsvettades så mycket att jag var tvungen att ta av mig jackan och halsduken när du hade åkt. för att inte dö. och då kände jag mig bara ännu värre för att det var precis det du hade gjort. med mig. du hade tagit av mig jackan och halsduken och fått mig att känna mig så billig. jag kände mig billig i fredags. så starkt att jag kräktes. för att du hade kontrollen igen. ett år senare. men fortfarande kontroll. och jag vill hata dig för det.
jag sitter gömd i skyttegravar mellan skolan och mitt hem.
det är väl som richard sa. det där om newton, och att allt bra följs av något dåligt. det är väl så. för om det inte beror på det så har jag tappat all tilltro till min del i den här världen. jag har blivit så tjatig och det stör mig. men jag ska ändå erkänna att dom senaste sju dagarna har bildat den värsta veckan på hemskt länge. och jag bryr mig inte längre om vad som händer. det finns ingen ork kvar i mig.
dålig timing eftersom jag blir inlagd på sjukhuset en vecka framöver..
jag är inte sånhär. så nere. det är bara perioder och sånna går över. men jag vet inte hur mycket jag kan hantera och fortfarande fungera. för det är det som är det svåra. att fortfarande fungera. jag har alltid varit dålig på sånthär.
morfar dog i lördagsnatt också. och då sprängdes jag. hur ska man orka? jag förstår inte er som tappat fler betydelsefulla människor, och fortfarande fungerar. är det ens möjligt? jag har tappat så många under sån kort tid och jag vet att jag inte har det värst. inte ens lite. men herregud, det gör fortfarande så ont.
en sak till. jag måste bli mer konkret i mitt förklarande. jag vet inte hur man gör när man är konkret. men jag ska göra mitt bästa. just nu är varken jag eller något runt omkring mig konkret. det känns som att jag simmar i ett hav av syra.
dålig timing eftersom jag blir inlagd på sjukhuset en vecka framöver..
jag är inte sånhär. så nere. det är bara perioder och sånna går över. men jag vet inte hur mycket jag kan hantera och fortfarande fungera. för det är det som är det svåra. att fortfarande fungera. jag har alltid varit dålig på sånthär.
morfar dog i lördagsnatt också. och då sprängdes jag. hur ska man orka? jag förstår inte er som tappat fler betydelsefulla människor, och fortfarande fungerar. är det ens möjligt? jag har tappat så många under sån kort tid och jag vet att jag inte har det värst. inte ens lite. men herregud, det gör fortfarande så ont.
en sak till. jag måste bli mer konkret i mitt förklarande. jag vet inte hur man gör när man är konkret. men jag ska göra mitt bästa. just nu är varken jag eller något runt omkring mig konkret. det känns som att jag simmar i ett hav av syra.