jag ska gå ner till stadens flod och låta vattnet fylla mina lungor och mitt blod.
JAG VILL INTE VARA HÄR.
i'm gonna give you only one reply;
i know not who i am.
but i talk in the mirror to the stranger that appears
our conversations are circles, always one sided
nothing is clear except we keep coming back
to this meaning that i lack, he says;
the choices were given
now you must live them
or just not live
.. but do you want that?
idag regnar det precis lika mycket i mig som utanför. det kan inte göra ondare än såhär. lyssnade på fel låt och bröt ihop, var tvungen att gå tillbaks in. var tvungen att gråta klart innan jag åkte buss. men där grät jag igen. mitt i regnet och mitt bland alla. jag har värk i käkarna för att tänderna bits ihop hela tiden. gör nånting då. gör det bara.
såhär ärlig mot mig själv eller inför mig själv har jag aldrig någonsin varit. och den konstanta brännande känslan som ligger över mitt hjärta nu skulle behöva släckas, precis som alltid. den tragiska sanningen är bara att jag inte ska släcka den längre. "jag ska ju bara stå ut".
det behövs mer än mig själv för att få bort dom här molnen i blodet, varför vet ingen om det?
det är bara så hemskt störande med tuggummi under skorna.
ibland blir jag lite arg.. jag menar. av all musik jag gjort, vilket är nästan hur mycket som helst, och i alla genrer jag har gjort det så är baby kiaran helt sjukt överlägset i kvalitét. både sångmässigt textmässigt skaparmässigt musikmässigt och känslomässigt. varför hittar ingen oss och kastar upp oss på karriärens underbara varuband direkt in i himmelriket av kändisskap? damnit.
jag har kastat bort ännu en av mina dagar.
förövrigt så går jag igenom det värsta kaoset jag gått igenom på flera år. kastar saker i väggar och skrikgråter, till och från i någons armar, men också alldeles ensam. ibland undrar jag vad det ska hjälpa mig. ibland vet jag precis. men inte nu. mest av allt hade jag behövt bleka bort den svarta urtvättade färgen ur mitt hår, förnya mig med ljusare färg och åka söderut till nästan vilken stad som helst som tar emot mig.
jag har sovit i samma stad alltför många nätter nu och jag har insett hur mycket jag missar i sommar bara på grund av att jag bestämt mig för att missa det. hindrar mig själv. kanske gör det ingenting, det är ju inget som håller mig vaken om nätterna, det finns annat för det.
du vet inte vilken saknad som ligger brevid mig.
man är alltför svag för att bära mer än sig själv och enbart sig själv. jag har hela mitt liv och alla jag förut varit på ryggen. jag som jobbat så länge för att kasta bort allting. så kommer det, bara på någon timma, tillbaks flygande in mellan öronen och fastnar där. jag vet inte hur man får bort det.
sitter han kvar och väntar i ditt huvud också, li? han skriker åt mig när jag sover.
jag har kastat bort ännu en av mina dagar.
förövrigt så går jag igenom det värsta kaoset jag gått igenom på flera år. kastar saker i väggar och skrikgråter, till och från i någons armar, men också alldeles ensam. ibland undrar jag vad det ska hjälpa mig. ibland vet jag precis. men inte nu. mest av allt hade jag behövt bleka bort den svarta urtvättade färgen ur mitt hår, förnya mig med ljusare färg och åka söderut till nästan vilken stad som helst som tar emot mig.
jag har sovit i samma stad alltför många nätter nu och jag har insett hur mycket jag missar i sommar bara på grund av att jag bestämt mig för att missa det. hindrar mig själv. kanske gör det ingenting, det är ju inget som håller mig vaken om nätterna, det finns annat för det.
du vet inte vilken saknad som ligger brevid mig.
man är alltför svag för att bära mer än sig själv och enbart sig själv. jag har hela mitt liv och alla jag förut varit på ryggen. jag som jobbat så länge för att kasta bort allting. så kommer det, bara på någon timma, tillbaks flygande in mellan öronen och fastnar där. jag vet inte hur man får bort det.
sitter han kvar och väntar i ditt huvud också, li? han skriker åt mig när jag sover.