It has been this way for too long
det är först nu jag verkligen tröttnat på det enformiga mönster mitt liv går i.
dag ut och dag in. först nu jag har förstått att saker jag aldrig kunnat ändra på tidigare borde gå att ändra på, borde gå. måste gå. för min egen skull och alla andras. och av någon anledning stör det mig att jag slösat bort så mycket tid. på att inte förstå. arton år. kanske mer. kanske arton år och nio månader jag vet inte men jag vet att jag borde göra mer än jag gör. och för att göra mer måste jag orka. och då måste jag ta tag i mig själv. jag måste orka ta tag i mig själv men jag kan inte hitta en punkt att stå på, att börja på.
så hjälp mig. snälla hjälp mig fort.
idag ska jag vara barnvakt och jag borde gå nu. jag kan bara inte förmå mig. det finns så mycket som jag måste göra men allting känns fel. ärlighet varar längst och ärligare än såhär blir det inte; jag vet att jag måste men jag kan inte förmå mig att ta ett steg framåt.
inatt drömde jag en konstig dröm om att bli inlåst i kistor, hitta nya människor och rädda alla jag kom åt. det handlade om att göra allt jag kunde för någon anledning jag inte visste, för nåt större jag inte kände till. ändå gör man det, ändå lever man vidare. kanske bara för att man måste. att rutinerna kräver det.
diskmaskinerna kommer aldrig att börja gå av sig självt.
det är sånna gånger människor som jag kommer in i bilden.
np: tiger lou - you can't say no to me
inatt drömde jag en konstig dröm om att bli inlåst i kistor, hitta nya människor och rädda alla jag kom åt. det handlade om att göra allt jag kunde för någon anledning jag inte visste, för nåt större jag inte kände till. ändå gör man det, ändå lever man vidare. kanske bara för att man måste. att rutinerna kräver det.
diskmaskinerna kommer aldrig att börja gå av sig självt.
det är sånna gånger människor som jag kommer in i bilden.
np: tiger lou - you can't say no to me
Kommentarer
Trackback