INGENTING DUGER

     nu är det bara en och en halv dag kvar.

sen är jag nere i stockholm i tre månader framöver. måste hem och göra massa saker under tiden, kommer bli dyrt minsann, men det är värt det också. ska sysselsätta mig under dagarna och på helgerna både vila och ha spelningar med alla där nere. kommer bli så fint. kommer säkert sluta med att jag sitter på götgatan och sjunger håkancovers så att jag får råd att äta mat. men det ser jag fram emot!

även om jag är helt otroligt glad över att jag äntligen åker så tar det samtidigt emot när jag kommer ihåg vad jag lämnar. inte bara mina närmsta vänner, utan även hela min familj. känns så konstigt. mina bröder och mamma och barnen. ibland får jag för mig att dom kommer ha det svårt att klara sig utan mig. även om det är dumheter att tänka så, klart dom klarar sig. men jag kommer att sakna alla så vansinnigt mycket.

när jag flyttat ska jag bara omringa mig själv med människor som jag tycker om och bryr mig om. människor som tycker om mig och bryr sig om mig. inget kan få mig att må bättre än så, ibland tror jag att det är det enda som behövs. kanske har jag rätt. varför är människor så långt borta? jag vill ta med mig alla på samma gång. mest för att slippa sakna.

ja. allihopa. det finns inte mycket kvar att säga. nu är kapitlet avslutat för den här gången.
så.. hejdå.