INGENTING DUGER

det som inte dödar stärker inte heller.

om ungefär femtiotvå minuter från och med nu, så börjar en ny dag som vi svenskar har döpt till fars dag. och jag hatar det. jag hatar den dagen och jag hatar allt som har med hela reklamhysterin runt omkring den att göra. bara för att den får mig att känna mig mer ensam än någonsin och det är svårt att stå ut ibland. årets favoritdag förvandlades så snabbt till något jag vill spotta på. och det vill jag även göra på alla dom som sitter och pratar i telefon på tunnelbanan och berättar hur mycket dom har köpt till alla pappor dom känner och hur glada alla kommer att vara och blablabla.

att sakna blir ibland ett så stort verb. liksom tränger sig på. breder ut sig över allting. jag vill att någon ska förundras. som jag gör. att sakna blir ibland ett så stort verb.

jag vill att någon ska förstå hur mycket det värker. ända in i skelettet. hur man kvävs om nätterna. och ännu mer när han inte väcker en. som han alltid gjort. men aldrig gör igen. om jag hade en chans att få förklara så hade jag gjort det. bara så tungt att det inte händer. och aldrig kommer att hända.

om ungefär fyrtiofem minuter från och med nu, så börjar en ny dag och jag hatar det.

det rinner en liten tår nerför min kind nu. världen är så fel och orättvis och helvete. jag vet inte hur du känner och jag kan nog inte ens föreställa mig det egentligen. men du är en sån fin person lotta, det vill jag att du ska veta att jag tycker. du bär på så mycket och samtidigt finns du där för dina vänner och bryr dig så mycket. du är en av de mest omtänksamma människorna jag vet. en av de finaste. även om vi inte känt varann så jättelänge egentligen & även om vi inte ses/pratar så ofta så känns det alltid lika bra när vi gör det. jag saknar dig och det ska bli fint när du kommer hit. <3