nu måste jag få lite extraliv tror jag.
jag sitter i kollektivet vid näckrosen, har haft migrän halva dagen men skrattat ungefär lika länge. det enda jag ville säga med det här inlägget var egentligen bara något så simpelt som; jag hatar att jag alltid vill vara ensam men att jag ändå inte står ut när det väl händer, sådär en gång i månaden.
men jag tycker om pojkarna. så tack.
Kommentarer
Postat av: Kalle
hur går det med.. dom, pojkarna?
haha pajerna! men det ska va med glass! å ja smöret. menade lite som.. du är för snäll mot mig ju!
Trackback