men aldrig i takt.


woke up, wished that i was dead
with an aching in my head,
i lay motionless in bed.

spenderat den här dagen precis lika meningslöst som helgen som passerat. känns inte ett dugg bättre. har haft den här tunga stenen i bröstet i flera dagar nu, men ingenting hjälper. mest försöker jag intala mig själv att allting är okej. som om det skulle kännas bättre då. som om.

just nu är det allt annat än en lättnad. planerna som var spikade igår är idag en enda röra. igen. det är som att tryggheten faller mig ur händerna. men jag har inte gett upp än, det tänker jag inte göra än på ett tag. har bara så många önskningar som trängs bredvid stenen, vilket stör mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback