vi blir aldrig som dom.
jag är trött och jag är gråtig. samtidigt som jag mår bra. samtidigt som jag är uppriktigt glad så är jag uppriktigt och utmattande ledsen. som ett konstant krig som jag dessutom inte förstår. men just nu så ligger mina tankar åt ett annat håll - pappa. och det är något jag förstår. det är exakt såhär;
det handlar inte om att sakna någon eller att inte kunna ringa till någon som man kunde förr. det handlar om att mitt hjärta talar med hans när jag sover och när jag vaknar så minns jag men kan inte känna det. det handlar om en rastlöshet som aldrig lägger sig när man försöker sova. har ingenting att göra med sällskap eller skratt. det handlar om ögon som inte ser en längre.
din jacka hänger fortfarande ovanpå min det
tar tid. det tar tid.