med huvudet på bordet.

hela dagen har det ekat i mitt huvud: hur skulle allt det här svåra på något sätt vara bra för någon av oss? som att vi tillsammans skulle ta oss någonstans längre, bättre, och utvecklas på alla möjliga sätt. som om. det är precis tvärtom. allt det här förstör. i alla fall mig. jag vet inte hur det är med er. men jag vet att allt det här förstör mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback