du vet aldrig om du verkligen förändrats.
cause you never know if you really change
you can never tell if you're center stage
it's thin as glass, it never meant a thing
and you never feel good or bad only strange and unprepared
cause i never see you coming or you leaving
now we'll always never know
nu har jag jagat soc i sammanlagt en månad. fått ett möte, åkt dit för att få veta att handledaren är sjuk.. fortsatt ringa, fortsatt kämpa och jaga något jag inte vet vad det egentligen kommer att betyda. tomma löften hit och dit. det tär mer än jag vågar erkänna eller berätta.
förutom det så är allt egentligen bra. bara tråkigt att det ska skada så mycket. utan pengar finns det så många hinder och jag behöver inte fler. jag föddes med så många hinder. fler än så många andra föds med. jag blev stark under åren, tror folk. men hur kommer det sig isåfall att jag fortfarande brottas lika ofta och lika hårdhänt som förr? har min styrka ökat i takt med hindren? jag förstår inte. gör man någonsin det?
det finns inget som beskriver. jag vill förklara för er allihopa hur trasig jag är. vilket sjunkande skepp ni inte ser. JAG VILL KUNNA SKRIKA HUR ONT DET GÖR NÄR ALLA SKA RINGA MEN INTE RINGER OCH INTE SKRIVER OCH INTE SÄGER VARFÖR NÄR JAG SITTER HÄR OCH HOPPAS. OCH HUR DUM JAG ÄR SOM HOPPAS PÅ NÅGOT ÖVER HUVUD TAGET LÄNGRE. JAG VILL BERÄTTA HUR MÅNGA GÅNGER JAG BLIR VÄCKT OM NÄTTERNA FÖR ATT JAG SKRIKER OCH SLÅSS MED ALL ÅNGEST SOM INTE SYNS I DAGSLJUS. men jag berättar inte sånt. så tack för mig.