jag är ett praktexemplar.
fem dagar kvar till stockholmsresan. ska bli så fint. mysa med my, hälsa på björn och jimmy i nya kollektivet, kolla på patric och stinas nya lägenhet, repa, dricka chai för första gången på ett halvår, kolla malins nya boende, gå till simons jobb, promenera på söder, gå på peters spelning, gå ut med ck, sitta på rebeccas balkong, krama alla dom jag inte kramat på ett halvår. dricka kaffe förhoppningsvis. göra allt jag velat göra med alla dom jag velat träffa.
idag var första dagen på jag kommer inte ihåg hur länge, som jag var ute. spatserade på stan i höstkylan som jag alltid älskat. med en hand i ena handen och en latte i andra. kan inte bli bättre än så. köpte en myströja på monki, en ögonskugga på make up store och dust it på någon salong. så värt det. gick i ett par av dom nya skorna. kände att jag levde.
i övrigt så var det längesen jag känt mycket över huvud taget. har varit så överöst av sjukhussamtal, ont i kroppen, ledsenhet och sömnproblem att jag glömt bort mig själv. men det finns ljusa stunder också. dom börjar glimta till. molnen börjar spricka upp. och det är på tiden. jag gör kraftansträngingar. lucky me. jag har så svårt för att se till det positiva. har alltid varit så. förlåt för det. men jag försöker ändra mig.