jag kommer springandes med ett hjärta i brand.



kliva upp några minuter i sju, försöka intala sig själv om att man faktiskt inte är död och samtidigt le åt solskenet utanför fönstret. det gick oväntat bra idag. jag har ont i dom rödsprängda ögonen och borstade tänderna utan att tänka på att jag hade tänkt dricka kaffe innan jag gav mig ut i vida världen. ska modella igen. glamourfotning i studion. kan bli kul. om jag vaknar lite bättre. lite mer.

jens lekman sjunger för mig under tiden. och jag regnar under solsken. det som är naturens sätt att säga att det är okej att vara lite dubbel. väldigt kluven. att det faktiskt är möjligt och att det händer. jag är så glad och så lycklig rent ut sagt, men igår grät jag och idag är klumpen kvar i halsen. det är svårt att hänga med sig själv. ibland. oftast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback