INGENTING DUGER

jag är glad över att jag skrev "too easy"-texten. varje gång jag är såhär stressad, ledsen och arg över att man aldrig får andas mellan gångerna, så lyssnar jag och kommer fram till att allt kommer nog lösa sig ändå. för att jag aldrig varit en sån som ger upp. att kunna peppa sig själv. det är sånt man lär sig.

felicia kommer hit och hälsar på mig idag. vi ska promenera i solen, handla lite och umgås. kanske några öl på bakgården. vi får se. men hur som helst så kommer det att bli en bra dag. det har jag bestämt att det ska bli. det måste det bli. någon gång måste det ta slut på alla hinder. är det inte så? jag har aldrig märkt av något slut, men jag håller modet uppe.

på måndag åker jag till stockholm, flyttar ut möblerna och lådorna ur lägenheten på tisdag, sen psykolog på onsdagen, träffa elin på torsdag och åka hem efter det. mina pengar finns inte och utgifterna läggs på hög. och än värre; vilken stress. har hållit på att bli sjuk i över två veckor nu men jag sliter med medicinering och behandling för att slippa. hela tiden är det något. precis hela hela tiden. inget håller.

nej, rakt på sak: just nu känner jag bara för att bryta med väldigt, väldigt många av mina "vänner". mest för energisparandets skull. jag har hört att det ska vara bra för både miljön och människan. nu tänker jag mest på mig själv.