INGENTING DUGER

efter fjorton timmars tågresande och två veckors rejäl sjukdom så ber min kropp om vila. mitt huvud säger nej. har inte hunnit smälta alla intryck från alla platser vi besökt senaste veckorna. så mycket att gå igenom tydligen. men jag har haft en fantastisk tid med fina människor. det ska ni veta. även om jag inte förstår varför jag mår såhär dåligt nu.

jag ville skriva ett långt inlägg här, men nu ska jag väcka min sovande karl ur soffan. och försöka ta tag i mig själv i samma veva.. i brist på ord.