INGENTING DUGER

värsta veckan på.. jag vet inte hur länge. psykbryt inför patrik igår. en massa tårar och hulkanden. allt gör ondare direkt jag nämner det. efter tio år kan jag fortfarande inte förklara varför.

somnade fullständigt utmattad efter paniken, vaknade i sängen med sammetshunden under armen. och så klev jag upp till samma dag som igår. inget att göra och dåligt väder. samma ångest som är lika oförklarlig som då. besvikelse.

så därför slutar jag skriva här och sätter mig framför en film som går på tv. jag har inget bättre alternativ.