INGENTING DUGER

klev upp innan åtta för att kolla på erik och pojkarnas spelning på nyhetsmorgon, låg i sängen med datorn på magen och streamade ett tag medan frukosten hamnade i min mage. sen blev det dusch och fix innan lunch några timmar senare. lite spring och stress fick plats påväg till pendeln när jag skulle iväg till sundbyberg och psykologbesök. brände en timme i den stolen. sade sedan hejdå och satte mig på en buss mot odenplan. på bussen läste jag ett häfte jag hade fått med mig och skrattade så högt att det blev tyst och alla tittade snett på mig. då fnissade jag lite mer.

väl på odenplan ringer patric och säger att vi borde fika. jag säger ja och går till gallerian under tiden jag får vänta på honom. handlar skivfodral och hittar ett par svarta byxor (äntligen!) innan det bär av till slussen. patric låter mig lyssna lite på almedal vilket slutar i fin dans på götgatan. sen går vi till beyond retro och hittar glass-skjortan som var helt fantastisk och som jag fortfarande inte kan förstå att patric inte köpte! men hur som helst så hamnade vi på string efter det, och blev lite fint nostalgiska över att vi var tillbaks till där vi var för ganska precis ett år sedan.

vi åt och skrattade åt ingenting. så fint. sen begav vi oss till götgatsbackens fina affärer och letade jacka till mig och skjorta till patric. vi hittade inget av det. så vi hoppade på en tunnelbana mot hötorget för att fortsätta letandet. när vi hade skrattat ett tag så påpekar patric att jag har något mellan tänderna, "nej, mer åt höger.. nu är det på tanden! haha nu är det tillbaks på samma ställe.." vi var båda fast beslutna att få bort skräpet, vilket slutar med att vi glömmer bort var vi befinner oss och måste panikspringa av tuben för att hinna av när den stannat på hötorget, och jag skrattar så mycket att jag nästan ramlar på perrongen.

sen promenerar vi runt litegrann längst drottninggatan, snackar musikidéer och skriver fina låttexter. slutligen hamnar vi på åhléns och genomlever ett smärre äventyr på en hel massa olika våningar och avdelningar. jag handlar på kredit för första gången i mitt liv bara för att jag ville ha en massa skönhetsartiklar som slutade med några hundra kronors ekonomisk kris. men vadå, ibland får man!

kort sagt patric: tack tusen gånger om. det är inte ofta jag sitter på H&M's golv och sjunger "they call me hot, they call me sexy". men när det väl händer så är det väldigt roligt och väldigt upplyftande. speciellt när man har en likadan bredvid. och du! bra skjorta.

JO! en sak till: varför är det så gränslöst omöjligt att hitta en enda snygg jacka i hela stockholm?!