mina händer gör bara lite ondare än vanligt.
jag vet inte vad det är med mig.
men nånting är det. allting är så bra nu. ändå sänker jag mig varje kväll. varje natt. kommer säkert aldrig att gå över. bara att vänja sig. men ändå. jag saknar pappa och jag saknar alla i hela världen som jag inte träffat än. för att inte nämna alla dom jag träffat men inte kommer se igen.
så mycket tid som går åt till att gömma mig. jag skulle kunna leva flera hundra år på det här. men det gör jag inte. det gör jag inte.
Kommentarer
Trackback