jag är ju bara så låg.
i'm so selfish, so jealous, are you out tonight?
för det första: jag hatar regn.
för det andra: jag älskar elliz.
vaknade av att hon ringde och ville att jag skulle ta mig i kragen så att vi kunde ses idag. sen klev jag upp, var sur hela morgonen (läs; mellan kl 12 - 14), mailade några kids, åt frukost och duschade för första gången på alltför många långa timmar, misslyckades med sminket, klippte luggen, fällde upp ett paraply och stampade ut i hällregnet.
nu har jag spenderat några timmar med min andra hälft. helt sjukt att vi inte hörts eller setts på så lång tid som faktiskt hunnit gå mellan gångerna. så det var välbehövligt. vi med våra samtal.. med våra liv! vi lär oss nog någon dag. vi är nog på god väg redan nu. även om vi förmodligen alltid kommer sitta och prata minnen som handlar om människor som halvt förstört oss, halvt gjort oss starkare, hur fel det än varit.
hur som helst. idag hatar jag alla som är på way out west eller frizon. ja, rätt åt er. jag skulle varit där om det inte vore för min trevliga kropp som alltid bestämmer sig för att lägga av när det som minst passar. fast.. iof. när passar det? hur som helst. jag vill också se håkan, sigur rós, caesars, iron and wine, lykke li & josé gonzalés. gnäll gnäll, bla bla...
egentligen gnäller jag bara för att slippa tänka på allt som faktiskt är fel, på riktigt. som inte går över. dålig dag. jag vill ha allt och alla. utan vidare anledning. jag bara vill. för att jag inte kan. precis som jag inte kan sluta tänka på alla jag inte har. varför kommer man bara ihåg det som gjort ondast? marcus, jag har inga ord som kan förklara vilket beroende du lagt i mig som fortfarande inte försvunnit. efter oräknerliga dagar. det finns fortfarande sånt jag inte nämnt, även om det känns som att ditt namn dyker upp i varje situation.
vaknade av att hon ringde och ville att jag skulle ta mig i kragen så att vi kunde ses idag. sen klev jag upp, var sur hela morgonen (läs; mellan kl 12 - 14), mailade några kids, åt frukost och duschade för första gången på alltför många långa timmar, misslyckades med sminket, klippte luggen, fällde upp ett paraply och stampade ut i hällregnet.
nu har jag spenderat några timmar med min andra hälft. helt sjukt att vi inte hörts eller setts på så lång tid som faktiskt hunnit gå mellan gångerna. så det var välbehövligt. vi med våra samtal.. med våra liv! vi lär oss nog någon dag. vi är nog på god väg redan nu. även om vi förmodligen alltid kommer sitta och prata minnen som handlar om människor som halvt förstört oss, halvt gjort oss starkare, hur fel det än varit.
hur som helst. idag hatar jag alla som är på way out west eller frizon. ja, rätt åt er. jag skulle varit där om det inte vore för min trevliga kropp som alltid bestämmer sig för att lägga av när det som minst passar. fast.. iof. när passar det? hur som helst. jag vill också se håkan, sigur rós, caesars, iron and wine, lykke li & josé gonzalés. gnäll gnäll, bla bla...
egentligen gnäller jag bara för att slippa tänka på allt som faktiskt är fel, på riktigt. som inte går över. dålig dag. jag vill ha allt och alla. utan vidare anledning. jag bara vill. för att jag inte kan. precis som jag inte kan sluta tänka på alla jag inte har. varför kommer man bara ihåg det som gjort ondast? marcus, jag har inga ord som kan förklara vilket beroende du lagt i mig som fortfarande inte försvunnit. efter oräknerliga dagar. det finns fortfarande sånt jag inte nämnt, även om det känns som att ditt namn dyker upp i varje situation.
"finns det något som hänt som du inte berättat för någon?"
Kommentarer
Postat av: Elisabeth
jag älskar dig älsklingslotta.
hur jävla jävligt saker än har varit så kanske det var just tack vare allt det som vi hittade varann? tål att tänkas på.
Trackback