INGENTING DUGER

jag är osäker. jag är osäker och jag skriker det så högt jag kan så att alla hör för jag är så trött. på all kurragömma som liksom spelat över min roll, mig själv. jag är så osäker att det bränns även nu, när regn och blåst har övertagit hela stockholm. man blir rädd för att gå ut. kanske fryser sönder i små bitar som ingen orkar plocka upp. så man svävar iväg. på en vind som bär en bättre än någon burit tidigare. starkaste vinden du någonsin känt. som jag kände dig.

du var den starkaste jag känt. fanns ingenting att vara osäker på. inget rörde min rygg förrän du gick. fanns så många andra saker att tänka på. kanske finns det fortfarande men det märks inte. det känns inte. jag går runt i en dimma när natten tränger sig på. när jag försöker sova. jag kan inte. jag är så osäker. finns för många cirklar jag inte ännu tänkt i. jag blir sjuk av ovetandet. av hösten. kanske mest av min dumdristighet. jag vet inte.

jag är bara så osäker. på hur jag ska sätta mina fötter nära jorden och fortfarande nå så långt upp.