I'M DOWN HERE AND I DON'T KNOW WHY

hi-fi's of the 90's


Någonstans mitt i allt så kan jag faktiskt vara lite glad över hur bra det går i musiken. Även om det är svårt att hitta så finns det undangömt i hjärtat på mig. Det här är bilden från våran ep Hard On som jag är med på och David har gjort musiken. Det gör mig glad. Den finns att ladda ner på iTunes. Och så finns det myspace också; http://www.myspace.com/hifisofthe90s

Ändå önskar jag att den här stenen skulle lyfta från mitt bröst någon gång. Känns som att den legat där allt för länge. Tiden går så sakta. Pappa hade varit så stolt om han hade varit med nu, hört hur bra det går. Jag vet det. Vill bara ha det bekräftat. Åh.

Jag är hysteriskt trött. Har sovit till klockan ett varje dag sen i måndags och ändå släpper inte tröttheten. Jag är sjuk och kan inte sjunga. Känner mig handikappad och det här är första gången sen helgen som jag gjort mig iordning för dagen, eller ja, jag har åtminstone duschat och klätt på mig. Även om det inte är konstigt att man sjunker när ens pappa går bort så känns allt så meningslöst.

Men man orkar inte gråta hela tiden. Man orkar faktiskt ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback