INGENTING DUGER

jag blöder. mer bildligt talat än bokstavligt talat. och ont gör det också. när man ska slita bort död hud. låtsas som om inget är förändrat. jag föddes med skärsår. det gör väl alla. mer eller mindre. mina blödde redan från start och har inte slutat än. hur jag än försöker stoppa det. inget plåster i världen håller.

och nu vet jag varför jag inte ens vill åka. jag visste hela tiden att du skulle dit och något i mig totalvägrar att vara på samma plats som dig. ryser av bara tanken. något i mig totalvägrar alla blåmärken och allt blod som runnit för din skull. om jag ändå kunde ändra mig. spola tillbaks tiden och börja om. gå en annan väg än ditt håll. om jag ändå kunde ta tillbaks ord som var döda.

om du kunde ta tillbaks ord som var döda. då hade vi aldrig pratat över huvud taget. det vet jag så väl. du med. men du glömmer. inte jag. jag bara fastnar. som allt annat. och helt plötsligt har tid gått och så ska du veta vem jag är nu. så ska du veta sånt du hade vetat om vi fortsatt prata. ingen tillit någonstans. bara från min sida. jag som dog. jag fick så mycket tid över när du försvann. när all tillit föll till golvet med resten av halva mig. när dörren slog i lika hårt som mitt hjärta slog.

jag regnar. bara bildligt talat. det rasar som i åskväder. fast blixten har inte slagit ner. än. jag går bara runt och väntar på saker som aldrig sker. aldrig ändras. någon har satt mig i en cirkel som jag följer utan vidare eftertanke. precis som med det förflutna. kasta dig in. tänk inte efter. eller före. var bara efterklok och gråt. gråt för allt i världen. för krig och svält och för att du känner dig dum. mest av allt för att du känner dig dum. och lämnad. klicka på stopp efter det. och starta om bandet.

du kan gå nu. det finns ingenting att hämta här. åtminstone ingenting som är värt besväret.
hela jag är ett besvär.