INGENTING DUGER

Varför berör olika saker olika mycket?
Jag vill inte vara berörd alls, jag vill inte bry mig om att det finns en sång som jag brukar lyssna på som gör att jag känner något inuti mig som påminner mig om allting jag egentligen bara velat glömma. Men det gör jag - det gör man. Frågan, som jag som den artist jag är, borde fråga mig själv är; varför vill jag komma åt något hos andra som jag inte vill att andra ska komma åt hos mig? Varför strävar jag efter att fånga någonting så att andra blir berörda eller åtminstone tänker på mitt verk efter jag har gjort det?

Jag vill ju inte själv att någon ska lyckas göra det med mig, bryta ner mig eller låta mig komma ihåg saker som jag så länge jobbat med att glömma bort att jag naivt gått på att det har fungerat, för att sedan besviket komma fram till att man än en gång lurat sig själv. Och allt på grund av så små saker. Som en text, som en melodi, som en röst.

Kanske letar vi människor bara efter ursäkter att få reagera, kanske krävs det egentligen mer för att känna såpass mycket vi gör när vi lyssnar på musik, kanske ligger det så otroligt mycket mer bakom, så många år. Men bara för att vi vet att alla andra gör det så får vi också reagera när vi hör musik. Man får vara ledsen till ledsna låtar och man får hoppa när alla klappar takten. Man får ju det. Eller hur?

Hjärnan kopplar tydligen ihop både ljud och bild i minnena och sparar så mycket information som möjligt om varje händelse. Det är väl därför man kommer ihåg så många saker när man hör vissa låtar, och det är väl därför känslorna verkligen kommer tillbaks - för att hjärnan inte ställt om informationen om låten mer än till ett minne som dyker upp.

Men jag vill inte ha minnen till låtar, jag vill inte gråta när jag har hört samma låt tusen gånger och den fortfarande berör på grund av alla känslor som kom sist, och gången före det, och gångerna innan alla andra hundra gånger jag hört den. Eller vill jag det? Vill man det? Är man ute efter att få avreagera sig så att man både medvetet och undermedvetet längtar efter ett tillfälle att lyssna på en musik som får en att tycka att det är okej att vara, att det är okej att känna? För alla andra gör det.

Alla andra gör det. Jag gör det. Jag söker efter tillfällen att få kasta över skulden på all musik som får mitt hjärta att slå i en konstig takt och får det att kännas konstigt, ibland göra ont, i mig. Jag vill göra det.

Jag gör det.


^{Dagens låt: Tim Neu - Waltz 2}