INGENTING DUGER

han la på som om han bara kunde gå, som om det vore lätt att glömma bort allt som hänt och allt vi delar på som känns. han ville nog glömma att vi kände över huvud taget. för det gjorde vi - vi kände för varann och ibland på varann. ja visst kändes det minsann.

men nu känns det mesta bara konstigt för att han inte kände efter mer innan han vände om och gick. han kände nåt för mig och jag kände nåt för honom med, åtminstone hade vi känt men nu känner han en annan tjej som jag inte känner alls men jag har hört att dom känner varann rätt bra.

dom brukar känna på varandra ofta hörde jag.

men nu känns det mesta fel för min egen del för att han inte ens vill känna mig eller lära känna mig på nytt för att börja om och det känns som att jag brinner upp inifrån. han lär inte känna igen mig ens på stan. och jag vill inte lära känna henne heller även om han känner så mycket för henne och dom känner varann mycket bättre än jag och han kände varann. och dom känner nog på varandra oftare än vi gjorde - han och jag.

dom brukar känna på varandra ofta hörde jag.
dom brukar känna på varandra ofta hörde jag.