I'M MEDICATED, HOW ARE YOU?

placebo

jag måste diska. jag måste fixa en körkortsteoritid. jag måste leta lägenhet lite bättre. jag måste börja ta hand om tufsie. jag måste sköta om mig lite bättre. jag måste köpa mer mat så att jag har hemma jämt. jag måste öva på sången lite mer. jag måste ringa fler. verkligen ringa fler.

delen ni inte förstår är vilken spärr som redan innan jag skrev det här, uppstod i hela min kropp när jag tänkte på alla måsten. allt jag inte orkar göra. inte nu och kanske inte sen heller. jag lever bra nu. varför måste man när man lever bra? jag har fullt upp med att sakna alla som går. det krävs så mycket att bara kliva upp i rätt tid. speciellt när jag känner mig såhär fel. det finns så mycket som jag måste göra men allting känns fel.

det finns så mycket som vi borde göra men jag verkar vara fel. jag har väl inte förstått nånting ens från första början men som det är nu så hänger jag inte med någonstans. jag är för upptagen med att hämta andan efter oförberedda samtal eller bara hej. försöker få min huvudvärk att släppa. försöker sova. allting tar sån tid och jag kommer aldrig äga tid.

nu ser jag inte längre vad jag skriver och ögonen är redan röda. jag kan inte. jag kan inte fortsätta såhär. sitta utanför och vänta på förändring när jag vet att jag är den enda som kan göra skillnad. måste vinna mod. måste finna tid. på något sätt borde jag kunna ta mig genom, eller åtminstone över, det här.

det finns så mycket som jag inte borde känna men du känns alltid rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback