INGENTING DUGER

         jag känner mig kritvit i ansiktet och blodsprängd i hjärtat. låt mig gå i bitar. det här går inte längre, hur gärna jag än vill påstå motsatsen så är jag alltför vek för att ta mig igenom det här helskinnad. ingenting duger. jag har inga texter eller ord kvar i huvudet att använda heller. jag är bara så fruktansvärt trött hela tiden och allt från förr kommer tillbaks till mig när jag ligger ner.

det här självhatet är på en sån hög nivå att jag inte ens kan förstå att det faktiskt är jag som hatar mig själv såhär. att det faktiskt är jag själv som går runt och avskyr allt jag är och gör. vet inte hur man ändrar på det. vet i och för sig inte om det behövs ändras på heller. det är inte direkt något livsfarligt.
det är bara det att jag inte känner för att leva heller.