INGENTING DUGER

jag vet att jag inte skrivit på länge. jag vet det så väl. det finns inte mycket att berätta. om ni inte vill höra om den konstanta tröttheten jag inte kan skylla på någon annan än mig själv, längtan till stockholm och frizon, allt jag kommer glömma när jag åker imorgon och vilken otrolig besvikelse som jagar mig hela tiden. hur som helst så finns det inget som får mig att må så fysiskt illa som tanken på att det finns en chans, även om den är minimal, att jag möter dig i stockholm. tänk om. tänk om. vänd om. spring.

klockan är snart halv fem. jag borde sova. det finns så mycket som jag måste göra men allting känns fel.