så kapitulerar man.
OKEJDÅ. JAG KLARAR INTE AV DET.
jag ville verkligen inte skriva om det här. ville inte berätta det. vill fortfarande inte..
men så såg jag honom i fredags. fredagkväll så sent. och så sitter det fortfarande så hårt att jag skakar när jag bara tänker på det. han var där på samma ställe som mig, precis som jag alltid oroat mig för och blivit utskälld för. men han satt några meter ifrån mig och fick panik när han såg mig. försökte ta sig ur tåget som dörrarna redan stängts på. och jag fick samma panik när jag såg honom, men inte av samma anledningar. han ville till mig och jag ville dö.
så mycket som han en gång betydde kommer jag aldrig betyda för honom och jag älskar honom inte. kommer aldrig att göra. men den eviga frågan är om jag någonsin kommer att hata honom. för jag säger ju att jag gör det. men kan aldrig lova. önskar att jag kunde, för då skulle det här inte hänt. jag skulle inte reagerat så starkt som jag gjorde. ni pratar om fobier och att det är samma sak som att vara vansinnigt rädd för något annat. som spindlar. men han är ingen spindel och han är inget annat. inget annat utom ett monster, kanske ett spöke. men vad gör det för skillnad. för vilka delar det än är som är kvar i mig så berör dom mig på samma sätt.
JAG ÖNSKAR SÅ DJUPT OCH INNERLIGT ATT JAG FICK ETT BÄTTRE OCH BREDARE ORDFÖRRÅD SOM GAV MIG MÖJLIGHETEN ATT PÅ ETT RÄTTVIST SÄTT BESKRIVA VILKA FRUKTANSVÄRDA KÄNSLOR OCH MINNEN SOM BRÖT SIG IN NÄR JAG SÅG DIG. OCH HUR KALLSVETTIG OCH ILLAMÅENDE JAG BLEV. PÅ RIKTIGT. JAG GRÄT INTE EN TÅR, HAR FORTFARANDE INTE GJORT. JAG VILL BARA ATT DU SKA KÄNNA VAD JAG KÄNDE.
jag kallsvettades så mycket att jag var tvungen att ta av mig jackan och halsduken när du hade åkt. för att inte dö. och då kände jag mig bara ännu värre för att det var precis det du hade gjort. med mig. du hade tagit av mig jackan och halsduken och fått mig att känna mig så billig. jag kände mig billig i fredags. så starkt att jag kräktes. för att du hade kontrollen igen. ett år senare. men fortfarande kontroll. och jag vill hata dig för det.
jag ville verkligen inte skriva om det här. ville inte berätta det. vill fortfarande inte..
men så såg jag honom i fredags. fredagkväll så sent. och så sitter det fortfarande så hårt att jag skakar när jag bara tänker på det. han var där på samma ställe som mig, precis som jag alltid oroat mig för och blivit utskälld för. men han satt några meter ifrån mig och fick panik när han såg mig. försökte ta sig ur tåget som dörrarna redan stängts på. och jag fick samma panik när jag såg honom, men inte av samma anledningar. han ville till mig och jag ville dö.
så mycket som han en gång betydde kommer jag aldrig betyda för honom och jag älskar honom inte. kommer aldrig att göra. men den eviga frågan är om jag någonsin kommer att hata honom. för jag säger ju att jag gör det. men kan aldrig lova. önskar att jag kunde, för då skulle det här inte hänt. jag skulle inte reagerat så starkt som jag gjorde. ni pratar om fobier och att det är samma sak som att vara vansinnigt rädd för något annat. som spindlar. men han är ingen spindel och han är inget annat. inget annat utom ett monster, kanske ett spöke. men vad gör det för skillnad. för vilka delar det än är som är kvar i mig så berör dom mig på samma sätt.
JAG ÖNSKAR SÅ DJUPT OCH INNERLIGT ATT JAG FICK ETT BÄTTRE OCH BREDARE ORDFÖRRÅD SOM GAV MIG MÖJLIGHETEN ATT PÅ ETT RÄTTVIST SÄTT BESKRIVA VILKA FRUKTANSVÄRDA KÄNSLOR OCH MINNEN SOM BRÖT SIG IN NÄR JAG SÅG DIG. OCH HUR KALLSVETTIG OCH ILLAMÅENDE JAG BLEV. PÅ RIKTIGT. JAG GRÄT INTE EN TÅR, HAR FORTFARANDE INTE GJORT. JAG VILL BARA ATT DU SKA KÄNNA VAD JAG KÄNDE.
jag kallsvettades så mycket att jag var tvungen att ta av mig jackan och halsduken när du hade åkt. för att inte dö. och då kände jag mig bara ännu värre för att det var precis det du hade gjort. med mig. du hade tagit av mig jackan och halsduken och fått mig att känna mig så billig. jag kände mig billig i fredags. så starkt att jag kräktes. för att du hade kontrollen igen. ett år senare. men fortfarande kontroll. och jag vill hata dig för det.
Kommentarer
Postat av: Emma
SATAN! så jävla bra skrivet. känner igen mig i texten så extremt mycket. fyfan. jag kan skaka nu av hur perfekt du beskrev det
Postat av: Kalle
du är bäst!
Postat av: Li
Jag drömde om just det där i går.. Mitt hjärta är hos dig.
Postat av: Malin
Jag försöte komma på något bra att skriva men jag kan inte. Men du får gärna ringa så kan vi ses och så kan jag ge dig en bamselångjättekram och bjuda på fika?
Trackback