INGENTING DUGER

det är väl som richard sa. det där om newton, och att allt bra följs av något dåligt. det är väl så. för om det inte beror på det så har jag tappat all tilltro till min del i den här världen. jag har blivit så tjatig och det stör mig. men jag ska ändå erkänna att dom senaste sju dagarna har bildat den värsta veckan på hemskt länge. och jag bryr mig inte längre om vad som händer. det finns ingen ork kvar i mig.

dålig timing eftersom jag blir inlagd på sjukhuset en vecka framöver..

jag är inte sånhär. så nere. det är bara perioder och sånna går över. men jag vet inte hur mycket jag kan hantera och fortfarande fungera. för det är det som är det svåra. att fortfarande fungera. jag har alltid varit dålig på sånthär.

morfar dog i lördagsnatt också. och då sprängdes jag. hur ska man orka? jag förstår inte er som tappat fler betydelsefulla människor, och fortfarande fungerar. är det ens möjligt? jag har tappat så många under sån kort tid och jag vet att jag inte har det värst. inte ens lite. men herregud, det gör fortfarande så ont.

en sak till. jag måste bli mer konkret i mitt förklarande. jag vet inte hur man gör när man är konkret. men jag ska göra mitt bästa. just nu är varken jag eller något runt omkring mig konkret. det känns som att jag simmar i ett hav av syra.