jag svimmade på vägen hem.
it's five o'clock
when i walk
through the empty streets.
through the empty streets.
det finns ingenting så tradigt som brist på ord när jag egentligen skulle kunna spendera timmar på förklaringar för varför jag inte är mer än jag. och varför jag aldrig kan sluta vara såhär sjukligt djup i en utlämnande blogg som jag hatar och älskar på samma gång. det här är omöjligt.
den här syrebristen är bara så ny för mig. ni får ha överseende.
den här syrebristen är bara så ny för mig. ni får ha överseende.
Kommentarer
Trackback