INGENTING DUGER

det här är ingen bra dag. och även om jag senaste veckorna har haft alla förutsättningar för att få saker att fungera och må bra, så händer ingenting. inget nytt når min dörr och jag är så trött på att förvänta mig lite payoff för hur mycket jag utvecklats och lärt mig. jag tror att jag rör på mig men upptäcker gång på gång att jag fortfarande skriver samma slags sånger och lungorna känns som betong.

jag är själv den katastrofen jag hela tiden väntar på och det är så jävligt att sitta på bussen på väg hem och inse att man förmodligen har tusen fler störningar än man är medveten om, hur sjuk man egentligen är, och ännu värre är det när man räknat ut hur mycket man i så fall har att brottas med trots sin egen svaghet. det är en omöjlighet. ni vet.