INGENTING DUGER

hela den här tablettgrejen är ett stort skämt. även om jag tar mer än två per gång. tråkigt att märka att det inte gör någon skillnad även om det skulle behövas. speciellt nu. när sömnen vägrar, när jag inte kliver upp förrän jag har missat telefontiden jag så länge försökt pricka av. jag somnar aldrig. och under dom nätter som är undantag drömmer jag alla hemska drömmar på en och samma natt.

jag skulle ju börja träna också. men det går alldeles för segt. istället tvättar jag och försöker just nu övertala mig själv att ta mig till duschen. ska träffa patric i eftermiddag, efter att jag har avklarat några ärenden på söder. allt är bra. men jag kan inte förmå mig att ta till mig alla måsten eller borden.

det värsta är att jag inte ens har den där drivkraften att försöka ändra på situationen heller. det finns inget i mig som vill göra annat än att gå upp i rök när det känns såhär.